År 2012, blev jag sjukskriven på grund av utbrändhet. Vägen tillbaka var lång och svår, och framstegen återhämtning kom långsamt. Detta är berättelsen om hur  det var för mig att "bränna ut". Jag kommer även berätta lite om vad forskningen visar och vad man inom ett företag kan göra för att motverka utbrändhet.

När man läser om utbrändhet får man ofta känslan av att det är något som kommer plötsligt, lite som när en tändsticka tar eld. Att symptomen på utbrändhet (utmattning, sämre prestationer och cynism) kommer relativt snabbt, som en tändsticka som bränner slut.

“Den mentala och känslomässiga utmattningen var närvarande under en lång tid…”

Men, när jag tänker tillbaka på tiden före det att jag blev sjukskriven, har jag alltid känt att detta inte var fallet. Min mentala och känslomässiga utmattning samt minskade prestationsförmåga, var närvarande under lång tid innan jag blev sjukskriven.

Som jag alltid upplevt denna process så kom utmattningen krypande och blev värre vartefter tiden gick. Ju mer utmattad jag blev, desto mer stressad blev jag, eftersom jag gjorde fler misstag, glömde steg jag borde utfört och saker jag borde gjort. Jag blev även mer och mer osäker i mig själv och min roll eftersom jag även började tvivla på kvaliteten i de uppgifter jag fullgjort felfritt. Jag kände först att jag måste dubbelkontrollera, och senare trippelkontrollera, allt arbete jag utförde, vilket jag också gjorde. Detta medförde att alla uppgifter tog ännu längre tid att utföra, och jag kom långsamt mer och mer efter i mitt arbete vilket fick mig att arbeta fler timmar.

Jag var fast i en ond spiral av oändliga säkerhetskontroller av mitt egna arbete; fler arbetstimmar; ökat självtvivel och minskat förtroende i min egna förmåga att utföra mitt arbete; ökad utmattning och mer stress.

“Arbetsveckan räckte inte längre till…”

Arbetsveckan räckte inte längre till och jag spenderade oftast kvällar och helger med att arbeta. Jag fick inte heller tillräckligt med sömn eftersom jag inte kunde koppla bort tankarna på arbetet. När jag väl lyckades somna vaknade jag ofta inom bara några få timmar med en känsla av panik, övertygad om att jag hade gjort något fel i det arbete jag gjort under dagen.

Detta gjorde min mentala, känslomässiga och fysiska trötthet ännu värre, vilket orsakade mer problem på, och med, mitt arbete vilket i sin tur ledde till mer självtvivel, och minskat självförtroende.

“Ett sorgset leende”

Mitt självtvivel gick så långt att jag till och med höll tyst i ett kundmöte trots att jag förstått att kunden hade misstolkat de siffror vi försett dem med. Jag tvivlade så mycket på min egen förmåga att förstå siffrorna rätt och minnas vad som låg bakom dem att jag inte vågade säga något: Kanske minns jag inte variablerna bakom dessa siffror och matematiken de bygger på korrekt? Jag kan ju trotts allt inte minnas att jag dubbelkollade variablerna som ingår i konceptet, eller hur det beräknas. Kanske gjorde jag ett programmeringsfel eller använde fel variabel? Jag vet att jag dubbelkollade allt men varför tittade jag inte på det igen innan vi gick in i detta möte? De har säkert rätt, jag gör klokast i att hålla tyst så att jag inte skämmer ut min chef och företaget. Så gick mina tankar.

Efter mötet, när min chef frågade mig om denna del av diskussionen, berättade jag att jag hade hållit tyst trots att jag "hade en känsla av" att kunden "kanske hade fel". Detta bara för att jag inte var säker på att jag hade rätt, det fans inget "vara säker på" i mig längre.

Min chef tittade på mig full av förvåning över att jag inte sagt något. Sedan gav han mig ett sorgset leende, ett leende jag aldrig kommer glömma, och skakade lätt på huvudet, innan han fortsatte med att klara upp missförståndet med vår kund.

“Jag kunde inte sätta en mental fot framför den andra”

Som du kan se, kommer den mentala, känslomässiga och fysiska utmattningen, som är en del av utbrändhet, smygande. Det var som om jag gick längs en stig som kontinuerligt men långsamt steg, i över ett år, innan jag nådde ett stadium då jag inte längre kunde sätta en mental fot framför den andra. Då gick jag till slut till min husläkare och bröt ihop i tårar av utmattning i hennes mottagningsrum.

“Man måste agera tidigt”

I en metastudie av Dr Christina Guthier, som publicerades år 2020 och som är en del av hennes belönade avhandling vid Johannes Gutenberg-Universität i Mainz, bekräftas vad jag upplevde och därefter observerat under flera år: Utbrändhet byggs upp gradvis över tid, och har en mycket större påverkan på arbetsrelaterad stress än tvärtom.

Detta innebär att för att förebygga utbrändhet bland anställda, måste man agera tidigt. När de mer uppenbara tecknen på utbrändhet börjar visa sig är det väldigt svårt att förhindra den.

Vad kan man då göra för att förhindra utbrändhet? Ett effektivt verktyg är att titta på kombinationen av arbetade timmar och arbetsprestation. De som visar en kombination av att arbeta många timmar under en längre tid, några veckor räcker, samtidigt som deras arbetsprestation går ner, behöver stöd. Ta ett möte med var och en av dem och ha en lösningsorienterad konversation där du lyssnar på vilket stöd de behöver för att inte bli utbrända.

Kontakta oss idag om du vill veta mer om hur du kan hjälpa till att förhindra utbrändhet bland dina anställda.

Läs hela pressmeddelandet om  Dr Christina Guthiers forskningsresultat här.